Rubriken på detta inlägg är satt till söndagsbetraktelse och sedan dagens datum. Varför då, kan man undra? Jo, förhoppningen är att söndagsbetraktelsen dels ska spegla något tidlöst aktuellt i vår tid, alltså inte kopplat till en specik händelse i tid och rum, t. ex. en nyhet eller en specifik debattartikel, utan ett löst filosoferande om idéer som är större än så. Söndagar är bra så till måtto att de ger en tid att fundera över tingens ordning och värde. Huruvida det är läsvärt, ja si de får andra fundera över!
Inleder Söndagsbetraktelserna med begreppet kapitalism och några lösa funderingar kring detta ganska svårgreppbara begrepp. Hur ska man som konservativ förhålla sig till kapitalismen och dess konsekvenser. Flera konservativa debattörer har skytt den ekonomiska debatten, dels att man kanske inte helt har formulerat en egen ståndpunkt i frågan, till förmån för andra frågor som för en konservativ har större betydelse som t. ex. moral, etik, kultur m.m. dels för man har varit rädd att skapa sprickor inom borgerligheten då man efter samvetsgrann prövning funnit att man inte alls håller med de nyliberala kapitalisthetsarna, som i sanningens namn inte är partibunden på traditionellt vis. Nyliberaler finns inom alla borgerliga partier (och i sanningens namn även inom vissa partier på vänsterkanten också). Just denna söndag känner jag dock ingen skam över att komma ut med en viss kritik mot kapitalismen samtidigt som jag försvarar den. Precis den ambivalensen tror jag nog många konservativa känner idag.
Jag kan tycka ibland att den nyliberala kapitalismens vinstmaximering går alldeles för långt. Det finns aspekter i samhället som det inte går att sätta in i ekonomiska system; de traditionellt hårda värdena som infrastruktur och försvaret, men också mjuka värden som kultur och människovärde. Det går inte att sätta en prislapp på ett samhälle som tar hand om de svagaste. Det finns inte heller någon prislapp på god uppfostran, etiskt ansvarstagande och en ärlig strävan att göra det som rätt är. Där hamnar man på direkt kollisionskurs med nyliberalismen.
Vad jag hellre se är en ansvarsfylld och social (INTE SOCIALISTISK!) kapitalism, med respekt för det småskaliga och människans okränkbara värde. En kapitalism som visserligen bejakar äganderätten som ju inbjuder till ansvarstagande (det man själv äger, det vårdar man), och därmed ett borttagande av onödiga skattehinder som förmögenhetskatt, fastighetsskatt m.fl skatter som motarbetar äganderätten. Att genom politiska incitament (skatteinstrumentet igen) verka för att få företag att stanna kvar i Sverige. I detta ingår en försiktig kritik mot globaliseringens följder, då kulturella särarter och värden riskerar att upplösas med social oro som följd, kanske inte främst i Sverige, men väl i de länder som blir “offer” för en kapitalistisk rovdrift. Likaså bör man bekämpa antiintellektualismens kapitalistiska bastioner där konsumtionen hyllas utan reflektion, det amerikanska köpcentrumet utanför stadskärnan får här exemplifiera den tanken.
Men ändå, idag finns inget reellt alternativ till kapitalismen, utan det är upp till oss konservativa krafter att verka som motvalskärringar åt nyliberala experiment varhelst vi finner dem!
